1

Det är inte lätt att vara tjej, eller kille, eller helt enkelt människa

För X antal veckor sedan skrev jag ett inlägg om feminism, där jag skrev att jag inte kan kalla mig feminist för att jag helt enkelt inte står för det som “tokfeminister” (som jag kallade dem då, lite klumpigt sagt, jag vet) står för. Men jag har tänkt lite, läst lite, och kommit fram till något ganska viktigt. Alla har vi olika åsikter om saker, och alla är vi berättigade till det. Bara för att jag inte valde att kalla mig feminist blev ett gäng människor jag inte kände arga på mig, för att eftersom att jag är kvinna måste jag ju vara feminist. Bara för att vissa kvinnor har det dåligt, har inte jag det. Det spelar ingen roll att jag delar deras kön. Det är ju som att säga att jag är diskriminerad bara för att många andra 17 åriga tjejer är det, det funkar ju verkligen inte i längden.

Men jag har ändå kommit fram till att visst, jag är kanske feminist, men bara grundtanken. Jag står för samma rättigheter för alla, oavsett kön. Men jag står inte för saker som jag väljer att kalla “onödiga”. Jag tycker att de är onödiga, men det betyder inte att du som läser detta behöver det, och det betyder heller inte att du behöver kommentera och försöka få mig att se värdet i det, för alla är som sagt berättigade till att ha sina åsikter. För att lättare sätta bild till mitt argument kan jag ge ett exempel. Jag tycker exempelvis att hela debatten om huruvida man rakar sig eller inte, är inte bara onödig, utan väldigt onödig. Normen säger att kvinnor skall förbli rakade, och män skall vara orakade. Det är inte en kränkande behandling att folk därför blir en aning förvånade, och reagerar om en kvinna väljer motsatsen. Man har en tendens att reagera på sådant som är obekant för just en själv, om man aldrig sett en hårig armhåla hos en kvinna är det därför en naturlig reaktion att tycka det är konstigt. Jag håller med om att man inte bör reagera på sådant sätt att man försöker tvinga personen i fråga att börja raka sig, men ett kort utrop av förvåning räcker gott och väl. Det faller sig också så att en som kallar sig feminist får raka sig. Jag till exempel tycker det är lite ofräscht att inte raka sig. Inte för att det ser fulare ut på något sätt, utan för att jag gillar den lena känslan man får av det. Jag har sett en och en annan kommentar som säger: “men då följer du ju bara normen och lämnar alla kvinnor i sin kamp”, eller något i den stilen. Det är just sådant som gör mig lite obekväm till att kalla mig feminist. Alla blir så hatfulla, och lämnar inget rum för lite valfrihet. Om du är si och så kan du kalla dig det här, annars kan du gå härifrån.

Jag anser att istället för att bråka inbördes om vad alla står för, och hur man ska ändra på folk, borde gå ihop som ett enda folk. Både killar och tjejer. Killar utsätts för saker, och tjejer utsätts för saker. En våldtäkt är en hemsk handling, självklart, men det är också en hemsk handling att inte uppmärksamma när killar blir våldtagna, eller de kamper som killar går igenom också. Det är ingen lätt sak att vara människa, men det blir nog så jävla mycket lättare om man bara tänker igenom vad det man säger har för påverkan på folk.

Och det är därför jag nu säger att jag hoppas att ingen tog illa vid sig av min lilla text, tack och hej! 

0

Tomorrow when you wake up and realise life ain’t fair. Will you care?

Du ser det varje dag, melankoliska reklamer som visar barn smala som stickor, familjer som bor i skjul och döende människor på smala sjukhussängar. Du ser det, vänder dig bort från tv:en, tänker att de verkligen har det hemskt och fortsätter sedan klaga över ditt liv i “hemska” Sverige. Något som slog mig härom dagen var hur hemskt det är av oss västerländska människor. Vi har mage att klaga över att vi måste betala hela 200 kr för att få sjukvård, klaga över att kvinnor har det “ojämnställt”, att skolan är så himla tråkig, när det finns människor runt om i världen som inte kan äta sig mätta, som tvingas gå med ett hål i magen och inte veta om deras hjärta fortsätter slå tills nästa dag. Det var när jag insåg detta som jag också insåg hur hemska vi människor är. 

Vi som bor i Sverige är arroganta, vi låter varandra gå runt i villfarelsen att vi har rätt att klaga, påminner inte varandra om världens orättvisor. Skänker kanske en 100-lapp till UNICEF och tycker att vi gjort världen en stor tjänst för det. Men gör vi verkligen någon skillnad? Om alla i Sverige undvarar en krona skulle 9 miljoner kronor samlas in, pengar som skulle kunna hjälpa de i nöd. Ge sjukvård åt de som inte har pengar nog, ge mat åt de som svälter, bygga hem åt de som inte har något. Dessvärre görs inga sådana här försök, vi bryr oss helt enkelt inte tillräckligt mycket. 

Det gör mig ledsen helt enkelt, djupt bedrövad att höra människor på fullt allvar klaga på skitsaker som att skolmaten är för dålig, att Borås är för tråkigt att det inte finns något att kolla på på tv. Världen kommer aldrig att bli helt rättvis, det förstår jag med. Men kan vi ändå inte visa någon slags respekt genom att värdesätta det vi har och inte klaga över sådant som andra skulle se som det mest värdefulla i världen? Kan vi inte bara visa varandra att vi faktiskt har någon slags medkänsla? Kan vi inte bara börja bry oss? 

// Kimmie

11

Feminism? Nej tack.

Människor rasar nu över en sak som Isabelle Löwengrip skrev för några dagar sedan på sin blogg och det löd såhär:

”Jag är inte feminist, utan tycker att feminister är ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för. ”Hörni, vad sägs om fler kvinnor i styrelser? ”Inte för att jag känner så många som vill sitta i en styrelse men ändå”. ”Hörni, det där med att få vara topless inne på badhus, är inte det en kul grej att strida om? Vad säger ni har ni tid nästa vecka? (klunk)” ”Absolut, inte för att jag vill vara topless men det är nog bra ändå”.”

Nu påstår folk att Isabella inte hade någon rätt att skriva så för att "hon har feminismen att tacka", och visst, till viss del har hon kanske det. Men den hon har störst rätt att tacka, är henne själv. Hon är en driven människa som är det tack vare att hon har kämpat sig uppåt, inte har feminismen "gett" det till henne.. Sverige var, som alla andra länder, ojämnsställt. På 50 talet. Det är år 2014 nu, och Sverige är väldigt jämnställt, om man jämför med vissa andra länder. Visst, kvinnor har kanske en 1000 lapp lägre lön, men det kan ju också bero på vana och att kanske, bara kanske är kvinnor sämre på att förhandla? Jag tycker att feminismen har gått inte ett utan flera steg för långt. Det Isabella skriver är helt i sin ordning, nu försöker feminister inte få det jämnställt, de vill att kvinnor ska ha mer makt än män. Och vart leder det egentligen? Man kvinna, kille tjej, pojke flicka, det är två olika kön helt enkelt, det är bara dumt att försöka sudda ut gränserna, som om det gör någon som helst förbättring på något. Vi ser olika ut, och är olika rent allmänt, det är inget dåligt tycker jag. 
 
Det är jättefint att folk försöker skapa ett jämnlikt samhälle, men vissa grejer är inte menade att hända. I sin jakt på makt och så kallad "jämnlikhet" har feminism blivit något som strider för helt fel saker, inte alla, men vissa, och desvärre är det de där tokfeministerna som syns. Åk till valfritt land i mellanöstern, och kom sen och säg att Sverige är ojämnställt. 
 
// Kimmie
 
 

Liknande inlägg